Läste precis Aftonbladet och hittade den här artikeln om bloggaren Hanna. Hon var jättesmal förut, men har nu gått upp i vikt eftersom hon inte vill vara en dålig förebild för andra tjejer ^_^

Minns när jag var yngre och superspinkig... många trodde att jag bantade (var då 178 cm, vägde 55kg), men problemet var ju att jag inte kunde gå upp i vikt, fast jag ville. Jag har alltid haft snabb ämnesomsättning, men då var den sjukt snabb. Kunde äta som tre hästar (skräpmat, godis, grädde... whatever), men inget fastnade.

Numera så är det inte lika svårt, speciellt inte efter lillemans ankomst hehe. Kan fortfarande äta i stort sett vad som helst, men nu har man ju börjat tänka på blodkärlen, hjärtat osv. Dåligt leverne behöver ju inte alltid synas utanpå.

Något som irriterade mig oerhört när jag var yngre var att det var okay för någon att säga till mig att "va' spinkig du e"... men de skulle ju aldrig gå till någon annan och säga "va' tjock du e"... eller vissa av dem skulle nog gjort det... tonåringar kan vara sååå elaka!


Tänker på de som blev mobbade på högstadiet... för egentligen ingenting :/ det kunde ju räcka med glasögon, sneda tänder etc. Nää, trots att jag var lång och smal så slapp jag sånt. Tur att man hade bra kompisar. Klart man fick idiotiska kommentarer de gånger man försökte hjälpa någon som blev mobbad, men man måste ju faktiskt säga ifrån om man ser någon bli illa behandlad!

I gymnasiet såg jag aldrig någon bli mobbad... så jag vill ju tro att det inte fanns där. Men det skedde väl inte lika öppet antar jag.